fredag 2 oktober 2009

Hinner inte mer än resa mig upp innan en spark kommer igen

.........

Jag kände en gnista hopp idag. Jag var glad över att jag kämpade för mig själv och min plats på jobbet. Jag var glad över att det var fredag. Jag var glad fram tills jag fick veta... Det är inte läge att känna hopp och ha nåt att se fram emot, det är inte läget att se ljust på framtiden. Ännu ett bekymmer har kommit till precis när magontet hade släppt. Jag bär bekymret själv fast vi är 2 som borde bära det...

Jag hatar att behöva oroa mig över pengar. Jag hatar att ens behöva tänka på pengar. Men nu, en fredagskväll när jag borde vara glad över att arbetsveckan är över, så är det just det jag tvingas göra. Bekymra mig om pengar pengar pengar...

Jag HATAR pengar, jag hatar att hur mycket jag än sliter så räcker det inte till. Pengar har ikväll gett mig en stor klump i halsen som inte försvinner hur mycket jag än försöker gråta ut den.

Magont.

2 kommentarer:

Pepita sa...

åh men gumman, fy vad tråkigt att du mår dåligt! Nu när det regnar för dig önskar man att man kunde hålla ett paraply över dig. Vi finns för dig, en massa kramar!

min nakna sanning sa...

Värmer såå att få dessa ord från dig! Tack söta!!!!!!